Eftersom min bantning gick åt pipan så tappade jag lusten att blogga.  

Men det är bara att ta nya tag. Kanske efter sportlovet, vi får se när motivationen kommer tillbaka.

På marsvinsfronten händer det inte så mycket heller eftersom jag inte har så många djur kvar. Närmare exakt 16 stycken för närvarande. Jag ska trots allt anmäla några till utställningen i mars, eftersom jag kommer att ha tid att trimma lite på sportlovet.  

Men nu till veckans vardagsbönesvar. Du som känner att detta bara är humbug kan slå det ifrån dig som en slump. Men för dig som liksom jag hör Guds röst i ditt vardagsliv kanske min berättelse blir ett litet "halleluja-moment".

Som ni alla vet så köpte vi två chihuahuor i höstas. Förutom att dom är jättetrevliga sällskapshundar så planerade jag ju även att avla på dom i framtiden. Nu till mitt problem, den blivande avelshanen växte och växte och växte. Han passerade för länge sedan den magiska 3-kilosgränsen för vad en chihuahua får väga. Han har även fått ett rejält underbett. 

Förutom detta så har jag upplevt att han inte riktigt trivs i vår stora stökiga och rörliga familj. Han är helt enkelt en tjuren ferdinanad.

-Jag sitter hellre här och luktar på mina blommor!

Nu sedan han blev könsmogen har jag dess utom upptäckt att det där med att ha en hane och en tik inte var så enkelt. Trots att min snälla klasskompis Julia lovade att ha honom under Tindras löperioder så har han ridit och pinkat in revir i hela vårt hus.  Situationen känndes lite ohållbar....

Så vi började be över detta och en dag sa Björn.

Vi kan väl prova att sätta in en annons, han kanske får det lika bra eller bättre i någon annan familj där dom inte vill avla och som inte har en tik.

Under mycket vånda satte jag ut en annons till sist, men jag var inte övertygad om att jag skulle sälja honom ändå. Så började folk ringa och maila och jag kännde mig tveksam. Men det var en kille som heter Elia som inte gav upp i sina övertygelseförsök att han och hans föräldrar kunde erbjuda Benito det bästa hemmet.

Till sist googlade jag på honom eftersom jag  trots allt hade blivit nyfiken på det ovanliga namnet. Och mycket riktigt blev mina känslor besannade när jag hittade honom på face-book och såg att killen var Frälst! Och stod upp för detta mycket frimodigt på sin face-book sida. För mig var det ett klart budskap så jag lyfte luren och ringde och frågade om han var kristen. Och när han svarade ja så sa jag  -Då tror jag att du är vårt bönesvar, så vi har bestämt oss för att du får köpa Benito. Då svarade Elia -Då tror jag att det är mitt bönesvar också, för att jag har bett över att jag ska hitta den rätta hunden som passar mig.

Saken var glasklar och jag fick en stor frid i mitt hjärta. Och nästa dag kom det två killar från Ullånger körandes i busvädret förvissade om att dom skulle hämta bönehunden. Elias och Johannes, och med våra Isak så hade vi nästa alla bibelns stora profiler här hemma Hi. Hi. Det var underbart att kunna säga Gud välsigne er och kör försiktigt och lämna över vår älskade hund till dom trevliga ungdomarna.

Så gör Gud. Jag tror att Benito var Elias hund hela tiden. Men för att han  skulle bli styrkt i sin tro och börja be om honom så fick hunden mellanlanda här i Järbo under några månader och förgylla vår tillvaro. Och jag fick vara ett redskap i Guds plan. Och jag tror att det finns en lycklig tonåring i Ullånger som aldrig kommer att ångra att han vågade stå upp för sin tro på Face-book. Och här finns en överrumplad familj som aldrig slutar att förundra sig över Guds vägar i vår vardag:

Rom 8:28. " För den som älskar Gud samverkar ALLT till det bästa" 

En liten annons på Blocket fick bli till välsignelse och ett bönesvar för två familjer. Undrar vad som händer härnäst?

 

Nina

24 februari 2010 19:37

Härlig läsning. Tack för att du delar med dig!

 

Carina

24 februari 2010 20:44

Vilken härlig grej
Jag har tappat bort min bantning också

http://rubinen777.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Som fyraåring tyckte jag att Anders Linder var det tjusigaste som fanns när han sjöng "Åh fröken Lisselotte" på TV och spelade på sin cello. Till min föräldrar sa jag övertygande att:-Honom ska jag gifta mig med när jag blir stor, om han inte är en g...

Tantvarning 1: Ikväll har jag gjort det! Det som jag länge har drömt om men inte fattat mod till att genomföra: -Jag har packat allt mitt studiematerial inför morgondagen på högskolan i en dragväska! Tänk hur många gånger jag förbannat min fåfäng...

Säg den glädje som är långvarig... Sent igår kväll när jag gick ut för att natta mina djur såg jag Att Tyra inte mådde så bra. Och varningklockorna började ringa.. Imorse när jag vaknade för att fira min födelsedag så stod jag  inför fakta. Tyra ...

Äntligen föddes det en kull i mitt marsvinsrum. Den 1/5 föddes den andra Mosaiques-kullen för i år. Och det beror inte på att marvinen inte har haft tillfälle att para sig, utan dels för att jag inte har haft så mång djur att sätt ihop för parning ef...

Ni som följer mig på Facebook har säkert uppmärksammat att vi på sista tiden har haft riktigt otur med våra fyrbenta vänner. Dels förlorade vi vår unghund Chanel genom en bilolycka den 27/2. Dels somnade vår älskade marsrsvinshona Bella in i går efte...