Som den obotlige romantiker jag är så bara älskar jag det här brölloppsfirandet.

Jag hänger vid TV:n varje sekund det är möjligt och har tagit ledigt från allt utom det mest nödvändiga som mamma, familjehemsförälder, hustru och djurägare.

En särskild tanke går till mina egna föräldrar som också har brölloppsdag men som gifte sig redan 1954. Samma år som min man föddes. Det är tydligen ett bra datum eftersom dom fortfarande är gifta.

Min egen flach-back är mitt starkaste minne från storkyrkan. Datumet var 18/6-94 och jag och Björn hade åkt till Stockholm för att förlova oss. Vi hade planerat att efter en middag på tu man hand i gamla stan' högtidligt smita in i storkyrkan och växla ringar. Sagt och gjort, bytte vi ringar inne i en tom storkyrka och gick fram och tände ett ljus. På vägen ut så ser jag ett plakat i entre'n där det står att Lisbeth Palme skulle tala och att gospelkören (någonting) skulle sjunga men vilken dag och klockslag detta skulle gå av stapel tog jag inte in. Högt och tydligt säger jag med kyrkans hela akustik som mikrofon att: - Gospelkören skulle jag gärna vilja höra men Lisbeth Palme ger jag inte fem öre för!

Jag ser att Björn förtvivlade försöker påkalla min uppmärksamhet och pekar bakom min rygg. När jag vänder mig önskade jag att en lucka skulle öppnas och jag skulle kunna försvinna genom golvet. För vem står en meter bakom mig om inte Lisbeth Palme. Jag kanske inte behöver förklara att min sorti blev ganska omedelbar.

(Vill bara tillägga att jag inte hade några politiska åsikter bakom mitt utalande, jag hade bara fått för mig att hon var kryptisk och inte riktigt ville sammarbeta under utredningen efter mordet av Olof palme, men det kan vara helt fel iaktagelser från mig, sorry Lisbeth du är nog en jättebra person!)

Där satte jag liksom ribban för alla tokigheter som jag brukar råka ut för i mitt vardagsliv, och det var lite försent för Björn att ångra sig med en förlovningring på fingret och ett litet frö, som skulle bli Emil spirande i min mage.

Stort grattis till Kronprinsessan Victoria och Gävleborgsgrabben Daniel.

                                      Kärleken är gränslös...............