Trots att jag har haft så otroligt många barn och ungdomar som har passerat i mitt hem så är det 22 år sedan jag tvättade familjens hår med luschampo.

Jag jobbade då på sveriges största behandlingshem Åsbrohemmet. Eftersom det fanns 140 platser för rehabelitenter, 60 personal, plus deras familjer och många bodde också på området i personalbostäder så var det en spännade upplevelse när det påträffades lus i håret på några barn som bodde/levde i detta jättekollektiv. Avlusningsmedlen tog slut på de båda närliggande apoteken och det systematiska tillvägagångsättet för att de som inte var avlusade inte skulle träffa de som hunnit bli avlusade var ett stort projekt. När barnen knackade på hos grannen frågade de inte varandra  -Ska vi leka? Nej den första meningen blev istället innan de vågade sig över tröskeln -Är ni avlusade? I det samanhanget tyckte jag mig kunna se någonting som kanske var lus i en av mina barns hår. Därför deltog vi plikttroget i det stora avlusningsprojektet, jag och mina två äldsta barn som var de tre som tillhörde min familj på den tiden. Efteråt har jag funderat över om jag såg några lus eller ej. Men efter några veckor så återgick hela Åsbrohemmets innevånare till sitt vanliga vardagsliv och det tillfälliga hyresgästerna glömdes bort bakom det som var vårt egentliga uppdrag. Att med en kristna tron som grund, rädda familjer från att gå under i drogernas undre värld.

Visst har även jag fått hem lappar varje höst från skolan med uppmaningar om att det har hittats hårlus på barnen i skolan och sett plakat på dörren till diverse förskolor. Men efter att ha varit småbarnsmamma i 30 år har jag blivit lite avtrubbad och trodde nog inte länngre att det överhuvud taget gällde "mina" barn.

Tills för någon vecka sedan då jag lade märke till att ett av "våra" barn kliade sig ovanligt mycket i huvudet. Hade hon föresten inte gjort det i en period nu? Plötsligt ringde varningsklockan som ställde mig inför ett faktum. Flera i familjen hade drabbats av det som helt klart var hår-lus! På mig själv kammade jag till och ner levnade lus i badkaret med den inköpta luskammen. Panik! Men med det stora avlusningsprojektet på Åsbrohemmet 1998 och diverse staticsaneringar på mina marsvin, i ryggraden gick jag till attack. Vad är 7 personer jämfört med 220, eller jämfört med 40 marsvinspälsar. Så hela huset är nu sanerat. Och här har det kammats den sista tiden så att barnen aldrig kommer att vilja se en kam i hela sitt liv. Och jg vet helt plötsligt ALLT om hårlus.

Vi hann precis undan med allt och få sängkläderna på plats innan mormor och morfar stod i dörren och hade kört från Skellefteå för att fira mormors 80-års dag.

Tur nog så är mina föräldrar av det härdade virket och vi har gått igenom mycket mer dramatiska saker tillsammans än lite hårlus. 

Förlåt mig all skolpersonal! Jag ska aldrig mer ignorera era lappar!

Jag har helt enkelt ändrat åsikt. Och styrka är inte att ihärdigt hålla fast vid en åsikt som visar sig vara fel - utan att erkänna att man kan förändra sig.

Liksom att min Gudstro har överbesvisat mig om att "Talet om korset" inte är en saga så har jag nu även fått krypa till korset även på detta  mer jordnära område. För jag trodde verkligen att "talet om hårlusen" var en skröna....

Det blev som en liten minipridikan om hur lätt vi människor har för att inte tro på det vi inte ser. Vi rusar igenom våra liv med skygglappar och ett mantra på våra läppar med orden  -Det jag inte ser finns inte. Och många tror att livets mening är att göra karriär och tjäna pengar eller att äga det flottaste huset. Men vi missar så mycket eftersom vi rusar vidare utan att stanna upp och lyssna på Guds röst. Han talar till dig på olika sätt.

Just nu genom mig. Precis som skolpersonalen försökte göra till mig, ofta till döva öron. Han vill inte att vi ska rusa mot avgrunden utan att vi ska stanna upp och lyssna eftersom vårt liv innehåller så mycket mer än det som syns på ytan under ett välstylad kallufs. Mänskligt sätt doldes en hel koloni med lus. Andligt sätt kan vår kamp att upprätt hålla en snygg fasad leda till värre saker än lite klåda.

Vi kan gå miste om livets mening. Blunda inte för verkligheten, idag är jag den där obekväma lappen i skolväskan som man inte vill se. Och någonstans inbillar du dig också att problemet och sällningstagandet försvinner om du inte bryr dig. Men verkligheten kommer ikapp oss hur vi än försöker att förneka den.

Jag är så stolt över mina duktiga tjejer som gjorde succé på dubbelutställningen i kallhäll den 8-9/1. Min 7 månaders pe white, selfhona Mosaique´s Material Girl fick resultaten 90 p. + cert + BIR-r på Lördagen. På Söndagen fick hon 89 p + cert + Bir-r.

Min andra hona, eng. crested pe white på 5 månader, som dessutom var på sin första utställning fick också finfina resultat. På lördagen fick hon 90 p. cert och blev BIR. På Söndagen fick hon 90 p. cert och BIR och blev även BIS:6. Gissa om vi var glada!

Själv hade jag huvudvärk hela Söndagen och lyckades nätt och jämt hålla ihop familjen och se till att alla djuren blev presenterade när de skulle, men kände mig inte särskilt social. Tur nog så var det inte min dagsform som skulle bedömmas.

På våningen ovanför där petbedömningen gick av stapel kammade Bella och Nathalie hem ett Silverkort och segern i gurkätartävlingen, där det var ovanligt många deltagare. Men eftersom Bella bär på de rätta gurkätargenerna och Nathalie är en riktig vinnarskalle, och jag har en bra tävlingsstrategi, så plockade dom hem den fina vinsten som var sponsrad av Gnagarboden.

Under helgen så passade vi på att ha en minisemester på Scandic crown och barnen tillbringad Lördagskvällen i poolen. Kanske var de mitt träningspass i gymmet undertiden som framkallade min huvudvärk eftersom jag kompensationstränade på gymmet när barnen badade. Min kropp fick nog en chock eftersom jag inte har besökt en träningslokal sedan jag började högskolan. 

Idag laddar vi upp för en hel helg på marsvinsutställningen i Kallhäll. Vi lyxar till det lite med övernattning på Scandic Crown. Barnen tycker att det är så mysigt att bo på hotell.  Eftersom vi har övernattat där två gånger tidigare så vet jag att hela familjen uppskattar polen och relaxen och den härliga frukost buffen. Det ska bli riktigt härligt med en hotelweekend och att möta likasinnade djurfantaster på utsällningen.